intill kristoffer, bredvid psykoterapimässan 2010

The End

Psykoterapimässan är slut för i år. Lokalerna var en besvikelse, med alldeles för många våningsplan och labyrinter. Men mässan har varit inspirerande, upplysande, intresseväckande, provokativ och lärorik!

Stephen Finn höll en föreläsning som flera nämnt och pratat om med stor entusiasm! Therapeutic Assessment kallade han sin modell för att utreda problematik.

Poul Perris pratade om viktiga ämnen igår när han tog upp vikten av kompetenskrav och utbildningskvalite inom KBT-paraplyet.

Vilken annan bransch?

Jag har funderat en del på om Psykoterapimässan och den bransch som finns representerad här, om den kan liknas med någon annan, som byggbranschen?

Jag tänker alla nyanser av psykoterapi som finns, skolbildningar, teorier, metoder, tekniker, behandlingar, förhållningssätt. Kognitiv beteendeterapi, psykoanalys, existentiell, dans, dramaturgi, hypnos etc. Branschens bredd och kompott av deltagare är klart spännande. Här har vi entreprenören som säljer terapi och metod, den upplevelsebaserade kvinnan som läker själen, forskaren som räknar på utfallsmått och pratar om evidens, och unga studenter som söker sin identitet i förebilder.

Hur ser det ut på byggbranschens mässa? Är det möjligt att samma dramaturgi utspelar sig, och hur ser man på varandra inom byggskrået? Är det mer flummigt att arbeta med vissa verktyg, jämfört med andra? Det är han med hammaren, och han med spikpistol? Han som jobbar med play wood, och hon som kör på masonit? Old school och new school.

Dethär inlägget saknar ännu poäng. Men låter den avsluta dagens bloggande från psykoterapimässan.

Beteenden

Mannen som lutar huvudet mot väggen för en kort tupplur. Hon som inte kan sitta stilla. Kvinnan som upprepat måste bekräfta vad föreläsare just sagt, genom att tyst, men ändå ljudligt, säga “just det!”, “precis”, “mmmm”. Killen som ointresserat kliar sig om näsan i 40 minuter. Han som inte stängt av ljudet på telefonen. Gubbens mage som kurrar ljudligt. Han som kommer in för sent och med fånig gångstil och tillgjord blick tar sig längst bak i salen, i syfte att inte märkas. Hon som ställer en fråga som ingen förstår. Det är Psykoterapimässa, inga konstigheter.

Internetterapin, relationen och Rolf Sandell

Internetterapin har fått starkt fotfäste bland relationsfolket. I ett högintellektuellt seminarium med professorerna Rolf Sandell, Rolf Holmqvist och Lars-Gunnar Lundh om den psykoterapeutiska relationen, kom det att handla en hel del om professorerna Gerhard Andersson och Per Carlbrings arbete på internetterapi. Med ett leende på läpparna meddelade Rolf Sandell att man även i internetbehandlingsstudier visat att personlig kontakt med en behandlare under internetterapi är viktigt för utfallet, han vågade till och med påstå att andra internetstudier, utan individuell kontakt, bara visat ringa resultat. Nåväl, internetterapin har fått stort utrymme i relationsfolkets argumentation.

Rolf Sandell resonerar kring den betydelsefulla relationen, han pratar om som de inre och yttre komponenterna, föreställningar och fantasier. Lars-Gunnar Lundh gör försök med att operationalisera och definiera och pratar om sociokulturellt existerande procedurer för tekniker som används i relationen, det får ringa gehör i det dynamiska sammanhanget. Rolf Holmqvist talar med en härligt skånsk och vänlig ton om att förmå, förstå och förändra i relationen. Men vad menade han egentligen?

Kan vi verkligen dra några slutsatser som Rolf Sandell och generalisera resultat från internetbehandling, med eller utan personlig kontakt, till förmån för den indentifikations-överförings-motöverförings-relations-fokuserade psykodynamiskt orienterade behandlingsformerna. Nej, rimligtvis inte. Det var ju iallafall inte sådana komponenter som internetbehandlingarna, vilka det flitigt pratades om, innehöll. Relationen är ju inte bara något som finns, eller som vi har, den är något vi gör och skapar och som rimligtvis också bör kunna definieras och operationaliseras.

Acceptans för läraryrket

Jag tog en kopp kaffe med en mässdeltagare som haft vägarna förbi föreläsningen ACT som stresshantering i grupp, med Suzanne Altbo och Linda Nordin. Vad jag förstod inleddes det hela med bultande hjärtan, rädslor och skam för hela auditoriet, alllt för att illustrera svårigheten med att kontroller sina tankar. Föreläsningen gav en genomgång av ACT-begreppet och en presentation av den lyckade studie som de båda psykologerna arbetat med: stresshantering för lärare. Tydligen det yrke som ligger i topp vad gäller utbrändhet till följd av stress.

Skilda världar

Psykoterapimässan är en annan värld. Så pass att även före detta såpoperastjärnan från Skilda världar Sandra Bovallius (Lina Pleijel) är på plats. Vid lite efterforskning visade sig även att hon sysslar med någon form av terapeutisk verksamhet, mycket oklart mot vilken bakgrund och utbildning.