Internetterapin har fått starkt fotfäste bland relationsfolket. I ett högintellektuellt seminarium med professorerna Rolf Sandell, Rolf Holmqvist och Lars-Gunnar Lundh om den psykoterapeutiska relationen, kom det att handla en hel del om professorerna Gerhard Andersson och Per Carlbrings arbete på internetterapi. Med ett leende på läpparna meddelade Rolf Sandell att man även i internetbehandlingsstudier visat att personlig kontakt med en behandlare under internetterapi är viktigt för utfallet, han vågade till och med påstå att andra internetstudier, utan individuell kontakt, bara visat ringa resultat. Nåväl, internetterapin har fått stort utrymme i relationsfolkets argumentation.
Rolf Sandell resonerar kring den betydelsefulla relationen, han pratar om som de inre och yttre komponenterna, föreställningar och fantasier. Lars-Gunnar Lundh gör försök med att operationalisera och definiera och pratar om sociokulturellt existerande procedurer för tekniker som används i relationen, det får ringa gehör i det dynamiska sammanhanget. Rolf Holmqvist talar med en härligt skånsk och vänlig ton om att förmå, förstå och förändra i relationen. Men vad menade han egentligen?
Kan vi verkligen dra några slutsatser som Rolf Sandell och generalisera resultat från internetbehandling, med eller utan personlig kontakt, till förmån för den indentifikations-överförings-motöverförings-relations-fokuserade psykodynamiskt orienterade behandlingsformerna. Nej, rimligtvis inte. Det var ju iallafall inte sådana komponenter som internetbehandlingarna, vilka det flitigt pratades om, innehöll. Relationen är ju inte bara något som finns, eller som vi har, den är något vi gör och skapar och som rimligtvis också bör kunna definieras och operationaliseras.